Dagen då Älskade Luna tog sitt sista andetag här på Åsen ❤
❤
Vi tog en promenad, bara hon å jag, ner t Bäcken för att svalka hennes gamla kropp o titta till hästarna.
Vi lekte lite, plaskade runt o bara njöt av svalkan. Det slog mig hur glad o pigg hon var... 13 år gammal, nästan helt döv o blind, Leonberger.
När vi kom upp på gården la hon sig ner i gräset, jag sa: Ja, passa på o vila i solen nu o vi kelade lite...
Jag gick in, drack vatten o gick på toa. När jag kom ut igen var hon redan borta... ❤
Hon bara somnade ❤ Mitt på Åsen, med sina vänner intill o med hela livet bakom sig.
Tårarna rinner av både Tacksamhet o Saknad.
Tacksamhet över All den Kärlek vi delat i alla de år hon fått vara hos mig. Jag vet att utan mig hade hon inte levt såhär länge.
Saknad över att Aldrig mer ha en Luna gå bakom mig vart jag än går, aldrig mer bli pussad av henne m den Otroliga kärlek hon gav. Aldrig mer bli galen över att hon alltid lyckades lägga sig ivägen. ;)
Men... Jag är glad, för nu är Kärleksparet på Åsen återförenade på andra sidan
❤ Kung Atlas o Drottning Luna ❤
Snart är de även förenade här på Åsen, under den vackra Pilen, tillsammans ❤
Jag läker mig m Havet, Hästar, Hundar o Tystnad. Stolt över att Jag kan erbjuda den trygghet o kärlek som gjorde att hon kunde välja att dö i frid här hemma ❤
Ljus o Kärlek
❤ Sol ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar