💔 Hej Mamma...

Är det höst i himlen?  Finns det äpplen där, så du kan göra äppelmos t alla?
Har du bjudit Gud på din Tuttpannkaka? 

Här blev det liksom en mörk höst. Försöker ta in ljuset o njuta av solen,  men förbannar den i tysthet... Hur faan kan den fortsätta gå upp varenda dag när inte du får göra det..

Jag har tusen o åter tusen frågor. Jag har messat dig...
Det lustiga är att frågorna är inte, stora världsproblemlösare el så.  De är mer Vem faan ska, sy i mina dragkedjor?  Vem ska stoppa mina strumpor? Å vem ska jag ordbajsa på när livet är, sådär pissigt som nu?
Det är ju Dig jag ska prata med... Så...
Jag sätter mig här.  I mitt hörn av världen. Mitt i det Paradis som jag skapat o som du älskade lika mycket som jag.
Jag sätter mig här..  För det måste vara så att jag snart ska höra din röst igen.  Snart får jag svar på messet.  Snart kommer mer äpplen ... Snart... Väl? 

Jag fattar.. Du dog.  Faktiskt TokDog. Det fattar jag.  Men...

Allt som vi pratade om, alla planer du hade, alla drömmar vi delade. De kan jag inte göra själv.  Ensam.
Så jag tänker att när du fått bjuda  Gud på Tuttpannkaka m hemgjord äppelmos o fått ställa in dig i din nya roll.  Mamma,  mormor osv men m vingar.. Så kommer du tillbaka väl? 
Så vi kan göra färdigt.

Satte på mig halsbandet nu...  "Änglavakt". Blev ju plötsligt lite väl passande. Men skönt o veta.. Du finns här..  Men ....

Jag vet inte hur man gör utan Mamma ju. 
Så jag sätter mig här.... Å väntar på att känna dina vingslag mot min kind..