Mäh... Jaha. Ehhh...
JaNej...
Lite så..
Sakta börjar jag inse att Mamma kommer inte komma tillbaks.. Alls. Ever!
Hon kommer inte kunna hjälpa mig. Med NÅNTING...
JaJo.. Såna saker.. Som går att fixa fast man är en ängel. Det kan hon såklart göra. Å gör. Men resten. . . . . . . . .
Vem ringer man? Vem frågar man? Å måste jag komma ihåg alla dessa vuxengrejer nu??
Har sett att jag, som vanligt, tydligen skrämmer folk. När jag säger att Mamma är Död.
Men... Hon är ju det?
Hon är SkitMycketJätteDödast..
Å det suger ....
Hur mycket vi än inte pratar om det el säger det högt så är hon iaf.... Död.. Bortgången. Avliden.
Så jag får skratta. Jag får ha kul. Jag får kramas. Eller förälska mig. Eller gråta.. Saknaden finns där som ett stort moln.. Jag har bestämt mig för att det molnet ska alltid ha en glittrig kant i regnbågens alla färger. För så hade Mamma sagt att det sku va.
Så möt mig.... Ärligt. Så kam vi gråta. Skratta o minnas.
Hon sitter på sitt fina moln o ler. Guidar mig i det hon kan o försöker svara på de frågor jag har. 💚
Så snart ska jag säga Hej Då.. Till min Mamma...
Säger Vi ses Igen o vågar fortsätta förälska mig i det fantastiska liv jag byggt upp. Har detta lärt mig nånting så är det dels att tydligt se vilka, som bryr sig ärligt o vilka som gör det när de kan tjäna nåt på det...
Å att Livet är NuNu! Morgondagen är Aldrig given. Så att leva här o nu blev ännu viktigare. ❤
Säga t mina Barn att Jag Älskar Dem.
Visa Kärlek o Omtanke t mina nära 💛
Ett otroligt virrigt inlägg tror jag... Men det va precis vad jag behövde få ur mig.
Så Tack för att Du är Du.
Å för att Du är här 💜💜
Puss o Kram
😘
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar