Jag räcker inte till...

Det är Helt ok..

En insikt som är som en käftsmäll när den kommer.. Att faktiskt Inte Räcka till.
Men ju mer jag vågar känna den, ju mer Ok blir det.

Jag tillåter mig att ha ont. Va trasig o inte kunna hjälpa alla. Eller ens mig själv vissa dar. För om det inte e ok med mig, hur ska jag kunna bygga upp mig då?

Jag får prioritera. Å prioritera om. Det är spännande. Å läskigt. Å fantastiskt. Å sårande. Å ljuvligt.
Insikterna kommer som ett pärlband.
Insikt i att bara för att jag prioriterar andra o vill väl så betyder inte det att de automatiskt tänker detsamma. Insikt i att väldigt ofta är ett ego i vägen för att vilja någon väl.
Insikt i att Inte vara viktig i en viktig persons liv.
Insikt i att be om hjälp inte betyder att jag får den.
De gör ont..
Men så kommer
Insikten i att jag klarar mer än jag tror.
Insikt i att människor ger allt o lite till.
Insikt i att det jag ger får jag tusefalt igen.
Insikt i att jag ger Kärlek.
Insikt i att jag sprider glädje.
Insikt i att jag är Älskad.
Insikt i att jag aldrig är ensam.
Insikt i att jag är otroligt Lycklig o Bor o Lever mitt i Min Dröm.

Jag vaknar med ett Leende. Varje morgon. Kanske kommer jag inte ur sängen ordentligt. Kanske kan jag inte röra mina händer.
Kanske är jag vinglig. Eller knappt ser.. Men Lycklig.
För det har jag bestämt.

Jag räcker inte till... Inte för allt jag vill göra. Inte nu längre. Det lär jag acceptera. Det är helt Ok.

För jag räcker till för mig. Alltid.

❤️