torsdag 14 februari 2019

Jag räcker inte till...

Det är Helt ok..

En insikt som är som en käftsmäll när den kommer.. Att faktiskt Inte Räcka till.
Men ju mer jag vågar känna den, ju mer Ok blir det.

Jag tillåter mig att ha ont. Va trasig o inte kunna hjälpa alla. Eller ens mig själv vissa dar. För om det inte e ok med mig, hur ska jag kunna bygga upp mig då?

Jag får prioritera. Å prioritera om. Det är spännande. Å läskigt. Å fantastiskt. Å sårande. Å ljuvligt.
Insikterna kommer som ett pärlband.
Insikt i att bara för att jag prioriterar andra o vill väl så betyder inte det att de automatiskt tänker detsamma. Insikt i att väldigt ofta är ett ego i vägen för att vilja någon väl.
Insikt i att Inte vara viktig i en viktig persons liv.
Insikt i att be om hjälp inte betyder att jag får den.
De gör ont..
Men så kommer
Insikten i att jag klarar mer än jag tror.
Insikt i att människor ger allt o lite till.
Insikt i att det jag ger får jag tusefalt igen.
Insikt i att jag ger Kärlek.
Insikt i att jag sprider glädje.
Insikt i att jag är Älskad.
Insikt i att jag aldrig är ensam.
Insikt i att jag är otroligt Lycklig o Bor o Lever mitt i Min Dröm.

Jag vaknar med ett Leende. Varje morgon. Kanske kommer jag inte ur sängen ordentligt. Kanske kan jag inte röra mina händer.
Kanske är jag vinglig. Eller knappt ser.. Men Lycklig.
För det har jag bestämt.

Jag räcker inte till... Inte för allt jag vill göra. Inte nu längre. Det lär jag acceptera. Det är helt Ok.

För jag räcker till för mig. Alltid.

❤️

torsdag 31 januari 2019

Jag hatar Dig.

Av hela mitt hjärta.. I ungefär tre sekunder.

Vem?
Mig själv. Eller... Min Kropp rättare sagt.
Denna IniHelvete SumpRunks Dåliga IdiotFansKroppen.
☠️‼️⚔️⚡😭🔫💩🚽👀⏳☠️

Jag HATAR den. Faktiskt. Sådär på riktigt.
För nu är det bara för mycket som går åt helvete..

Har funderat på om jag skulle skriva ut Allt..Hur sjuk jag är.. Hur många olika sjukdomar som härjar.... Hur jag tar mig igenom dagarna... Hur olidlig smärtan är ibland..
Men är rädd att det tas som e. Offerkofta,. Eller att fler lägger huvudet på sne å Naaaaaaaw ar...
Samtidigt som jag tänker att det faktiskt skulle kunna hjälpa någon. Att veta. Att känna igen sig. Att se att man inte e ensam.
🙏
Som vanligt lämnar jag frågan t hjärtat o inväntar svar. ❤️

💕 Visst är det ändå väldigt fascinerande att det är så jävla lätt att tycka synd om mig pga sjukdomar osv.. Men inte alls lika lätt att göra detsamma för dig själv.💕

De flesta skulle komma o hjälpa mig om jag bad om det. M stall hästar hundar mat osv.. OM jag bad om det.
Men skulle du göra det lika självklart för dig själv? Även om du inte har ont?
Konstigt va?
👀👀👀
Sätt dig själv lääääängst ner på listan... Sen drömmer ni om att våga ta hand om er bättre.. Känner vördnad o kärlek mot de som faktiskt Kan sätta sig själv först.. Tills ni ska prova själv, o det e jobbigt, då blir plötsligt den personen som stod upp för sig både dryg o ego. 😊
Eller vad är det för känsla du EGENTLIGEN skulle titta på?
💞⚡💞
Ah, Hursom så tänker jag Hata mig en stund till. Vara less o säga fula ord.. För det är Skit Jobbigt just nu.
Jag är rädd o arg... Rädd att jag inte får till ska varken syn eller styrka el energi.. Arg för att mä niskir i min närhet säger en sak o gör en annan. Arg för att det inte är rättvist att Jag ska bära Alla sjukdomar....
Rödd för att ni ska börja tycka synd om mig o naaaaawa er. Empati är vackert men att bara tycka synd om någon ger en negativ känsla. Å jag behöver Positiva såna.
Så....
Istället för Naaaaw o blablabla... Kommentera med nåt som får mig att le, att känna glitter, att andas kärlek ❤️
Det är konstruktivt o hjälper mig. Massor.

Jag kan ju inte Hata mig själv samtidigt som jag ler o känner att Ni bryr er o finns.
❤️❤️❤️
Nu.... Stallet o min Älskade Läkande Flock, 💕

Varma Kramar. Ljus. Kkärlek i mängder.
Tack för att Du ser mig, 💞

onsdag 9 januari 2019

Det Bubblar... 🙏

I mig. Av ord o nya insikter.

Av lust o lycka.

Så Fantastiskt spännande o vara Jag just nu. Att verkligen kunna Omfamna o ta in 2019.

Ny energi o Nya stigar. Så nu ska jag bara då med mig kroppen på Resan.

Imorn blir det Laser i ögat o nästa vecka är det op i Uppsala av dem. Sen läkning en sväng... Så ser jag som en hök ❤️
Så Tacksam för alla som kunnat vänta m att få min hjälp.
Längtar såååå efter att få göra skillnad igen.

Låter det Bubbla vidare o skriver ner i en fin bok det som kommer. En dag ska jag använda denna nya kunskap el gåva. Tills dess så sänder jag Kärlek o Mod t er alla.
Glöm aldrig att Du är Älskad ❤️🙏❤️🙏❤️
Varm Kram ☀️

lördag 22 december 2018

🤘🙏 ÄNTLIGEN ❤️

Hej hej 😍
Äntligen lyckades jag komma in här igen.

Jag o teknik 🙈🙈
Men nu så 👑

Hoppas ni saknat mig o mina ord lite iaf ☺️ Jag har saknat er. Massor. 💕
För ni alla får mig att vilja vara en ännu bättre människa. En bättre vän. En klokare häxa.
En klurig tänkare. 💗🤘

Så... Förhoppningsvis så kommer mina ögon att läkas så jag kan se o skriva ordentligt igen o blogga...
Klart det blir så.

❤️❤️❤️
Välkommen tillbaka t mig då.  Välkommen du å.
Häng på så skakar vi om Världen lite o fyller på m Kärlek o Ljus.

Puss Sol 💙💚🙏🦄

fredag 26 oktober 2018

Vindarna viskar Hennes namn.

Nånstans....
På andra sidan av Regnbågen. Har Du fått ro.

Begravd.

Vi var flera som såg den lekande solkatten i taket på kyrkan idag. Tack Mamma. Det gjorde du bra.

Kände du All Kärlek som fyllde hela Cermonin?
Mitt i all jävla skitsorg är jag så otroligt glad... För Din begravning blev precis så Ljus, så Lättsam, så Vacker o så Personlig som jag ville. Som jag vet att Du velat.

Såg du Alla vänner o all Familj?  Vackert eller hur?  Alla blommor. Tro mig jag valde både, färg o sort m omsorg. De var, viktiga för Dig.. Blommorna.

Att genom tårar få skratta o vara så omringad av Kärlek o Trygghet som jag var idag är Magiskt.

Hoppas jag hann Krama alla o säga Tack för att just DU kom o visade Mamma hur Älskad, hon var o så många hjärtan hon berörde.

Mamma....
Jag va t din grav ikväll. Fullmånen lös rakt ovanför o ljusen brann intill din viloplats.
Jag la din klänning i botten så din vackra urna vilar mjukt. Även en Rosenkvarts. En Ametist. En Bergskristall o en Lapis Lazuli är med Dig.
Att få sitta där.  Ensam. I stillheten o mörkret. Vila i månens sken o sakta inse...
Du kommer inte tillbaka.. Inte i detta liv.
Du är inte Här längre. Inte som förr iaf.
Min Mamma... Är Död.  TvärDöd.

Mamma... Är Inte Här.
Hon är Där Vindarna Viskar Hennes Namn.

Så när Vinden smeker kinden nästa gång.. Lyssnar vi noga så kan vi höra hennes viskningar till oss.. ❤

Mamma...  Sov Tryggt. Tack för allt du lärt mig. Allt du hjälpt mig med. Alla tokigheter du stöttat mig genom. All kunskap du delat. 
Tack för att du Aldrig sa att jag inte skulle klara det. Tack för att du Alltid påminde mig om att Jag är viktig.
Tack för att Du aldrig tvivlade. Tack för att Du alltid, Alltid gav mig Självförtroendet o Självkänslan att Våga vara Jag.
💕 Jag Älskar Dig 💕

Farväl... 

onsdag 24 oktober 2018

Tänk om det börjar snöa...

Älskar Snö o Vinter. Mina leder mår bäst då. Jämnkallt o lagom fuktigt så orkar jag nästan ba som vanligt..
Men..
I år hatar jag att vänta på första snön. Den där doften, förväntan o det magiska o se varje snöflinga...

I 30 år... Har jag o Mamma Alltid ringt varann just nör första, snön faller.  Vart vi än är.. Vad vi än gör.. 
Det finns ingen telefonlinje t himlen ju.. 
Så Gud. Kan du inte vänta lite m snön?  Iaf till Lördag? Eller iaf Fredag eftermiddag? 
Så jag kan sitta vid graven o prata m henne om det?  Snälla..

Fullmåne i dagarna tre.
Sista dagen begravs Min Mamma. Avslut.. Fullbordan..

Ser du månen Mamma?  Är du liksom brevid den nu? Så alla fullmånar blir som riktiga AugustiMånar?

Imorgon ska jag hänga upp alla björkruskor du gjorde t hästarna.  Hela taket i stallet blir fullt.  Tack.
Ska även hämta dina gamla stövlar.. De tänker jag ställa i stallet, på hyllan brevid Farmors stövlar.
De två Quinnor i denna Värld som inspirerat o gett mig Mod. Styrka. Kärlek. Envishet. Hopp o en jävla stark självkänsla ❤

Nu ska jag ut... Niga för Månen. Niger du m mig Mamma?  Sen ska jag gå ner t bäcken o lämna min Sorg o min Ilska. 
Men det är svårt att gå i mörkret när sikten skyms av tårar..

Kan du snälla hålla min hand en liten stund.. Jag Saknar Dig..

Sov gott. Puss o Kram

måndag 15 oktober 2018

Virrigt o Behövligt...

Mäh...  Jaha.  Ehhh... 
JaNej...
Lite så..
Sakta börjar jag inse att Mamma kommer inte komma tillbaks.. Alls. Ever! 
Hon kommer inte kunna hjälpa mig. Med NÅNTING...

JaJo.. Såna saker.. Som går att fixa fast man är en ängel.  Det kan hon såklart göra.  Å gör. Men resten.  .  .  .  .  .  .  .  .
Vem ringer man?  Vem frågar man?  Å måste jag komma ihåg alla dessa vuxengrejer nu??

Har sett att jag,  som vanligt,  tydligen skrämmer folk. När jag säger att Mamma är Död.
Men...  Hon är ju det? 
Hon är SkitMycketJätteDödast..
Å det suger ....
Hur mycket vi än inte pratar om det el säger det högt så är hon iaf.... Död.. Bortgången. Avliden.

Så jag får skratta. Jag får ha kul. Jag får kramas. Eller förälska mig. Eller gråta.. Saknaden finns där som ett stort moln..  Jag har bestämt mig för att det molnet ska alltid ha en glittrig kant i regnbågens alla färger. För så hade Mamma sagt att det sku va. 

Så möt mig.... Ärligt. Så kam vi gråta. Skratta o minnas.

Hon sitter på sitt fina moln o ler. Guidar mig i det hon kan o försöker svara på de frågor jag har. 💚
Så snart ska jag säga Hej Då.. Till min Mamma... 
Säger Vi ses Igen o vågar fortsätta förälska mig i det fantastiska liv jag byggt upp. Har detta lärt mig nånting så är det dels att tydligt se vilka, som bryr sig ärligt o vilka som gör det när de kan tjäna nåt på det... 
Å att Livet är NuNu! Morgondagen är Aldrig given. Så att leva här o nu blev ännu viktigare. ❤
Säga t mina Barn att Jag Älskar Dem.
Visa Kärlek o Omtanke t mina nära 💛

Ett otroligt virrigt inlägg tror jag... Men det va precis vad jag behövde få ur mig.
Så Tack för att Du är Du.
Å för att Du är här 💜💜

Puss o Kram
😘