onsdag 9 januari 2019

Det Bubblar... 🙏

I mig. Av ord o nya insikter.

Av lust o lycka.

Så Fantastiskt spännande o vara Jag just nu. Att verkligen kunna Omfamna o ta in 2019.

Ny energi o Nya stigar. Så nu ska jag bara då med mig kroppen på Resan.

Imorn blir det Laser i ögat o nästa vecka är det op i Uppsala av dem. Sen läkning en sväng... Så ser jag som en hök ❤️
Så Tacksam för alla som kunnat vänta m att få min hjälp.
Längtar såååå efter att få göra skillnad igen.

Låter det Bubbla vidare o skriver ner i en fin bok det som kommer. En dag ska jag använda denna nya kunskap el gåva. Tills dess så sänder jag Kärlek o Mod t er alla.
Glöm aldrig att Du är Älskad ❤️🙏❤️🙏❤️
Varm Kram ☀️

lördag 22 december 2018

🤘🙏 ÄNTLIGEN ❤️

Hej hej 😍
Äntligen lyckades jag komma in här igen.

Jag o teknik 🙈🙈
Men nu så 👑

Hoppas ni saknat mig o mina ord lite iaf ☺️ Jag har saknat er. Massor. 💕
För ni alla får mig att vilja vara en ännu bättre människa. En bättre vän. En klokare häxa.
En klurig tänkare. 💗🤘

Så... Förhoppningsvis så kommer mina ögon att läkas så jag kan se o skriva ordentligt igen o blogga...
Klart det blir så.

❤️❤️❤️
Välkommen tillbaka t mig då.  Välkommen du å.
Häng på så skakar vi om Världen lite o fyller på m Kärlek o Ljus.

Puss Sol 💙💚🙏🦄

fredag 26 oktober 2018

Vindarna viskar Hennes namn.

Nånstans....
På andra sidan av Regnbågen. Har Du fått ro.

Begravd.

Vi var flera som såg den lekande solkatten i taket på kyrkan idag. Tack Mamma. Det gjorde du bra.

Kände du All Kärlek som fyllde hela Cermonin?
Mitt i all jävla skitsorg är jag så otroligt glad... För Din begravning blev precis så Ljus, så Lättsam, så Vacker o så Personlig som jag ville. Som jag vet att Du velat.

Såg du Alla vänner o all Familj?  Vackert eller hur?  Alla blommor. Tro mig jag valde både, färg o sort m omsorg. De var, viktiga för Dig.. Blommorna.

Att genom tårar få skratta o vara så omringad av Kärlek o Trygghet som jag var idag är Magiskt.

Hoppas jag hann Krama alla o säga Tack för att just DU kom o visade Mamma hur Älskad, hon var o så många hjärtan hon berörde.

Mamma....
Jag va t din grav ikväll. Fullmånen lös rakt ovanför o ljusen brann intill din viloplats.
Jag la din klänning i botten så din vackra urna vilar mjukt. Även en Rosenkvarts. En Ametist. En Bergskristall o en Lapis Lazuli är med Dig.
Att få sitta där.  Ensam. I stillheten o mörkret. Vila i månens sken o sakta inse...
Du kommer inte tillbaka.. Inte i detta liv.
Du är inte Här längre. Inte som förr iaf.
Min Mamma... Är Död.  TvärDöd.

Mamma... Är Inte Här.
Hon är Där Vindarna Viskar Hennes Namn.

Så när Vinden smeker kinden nästa gång.. Lyssnar vi noga så kan vi höra hennes viskningar till oss.. ❤

Mamma...  Sov Tryggt. Tack för allt du lärt mig. Allt du hjälpt mig med. Alla tokigheter du stöttat mig genom. All kunskap du delat. 
Tack för att du Aldrig sa att jag inte skulle klara det. Tack för att du Alltid påminde mig om att Jag är viktig.
Tack för att Du aldrig tvivlade. Tack för att Du alltid, Alltid gav mig Självförtroendet o Självkänslan att Våga vara Jag.
💕 Jag Älskar Dig 💕

Farväl... 

onsdag 24 oktober 2018

Tänk om det börjar snöa...

Älskar Snö o Vinter. Mina leder mår bäst då. Jämnkallt o lagom fuktigt så orkar jag nästan ba som vanligt..
Men..
I år hatar jag att vänta på första snön. Den där doften, förväntan o det magiska o se varje snöflinga...

I 30 år... Har jag o Mamma Alltid ringt varann just nör första, snön faller.  Vart vi än är.. Vad vi än gör.. 
Det finns ingen telefonlinje t himlen ju.. 
Så Gud. Kan du inte vänta lite m snön?  Iaf till Lördag? Eller iaf Fredag eftermiddag? 
Så jag kan sitta vid graven o prata m henne om det?  Snälla..

Fullmåne i dagarna tre.
Sista dagen begravs Min Mamma. Avslut.. Fullbordan..

Ser du månen Mamma?  Är du liksom brevid den nu? Så alla fullmånar blir som riktiga AugustiMånar?

Imorgon ska jag hänga upp alla björkruskor du gjorde t hästarna.  Hela taket i stallet blir fullt.  Tack.
Ska även hämta dina gamla stövlar.. De tänker jag ställa i stallet, på hyllan brevid Farmors stövlar.
De två Quinnor i denna Värld som inspirerat o gett mig Mod. Styrka. Kärlek. Envishet. Hopp o en jävla stark självkänsla ❤

Nu ska jag ut... Niga för Månen. Niger du m mig Mamma?  Sen ska jag gå ner t bäcken o lämna min Sorg o min Ilska. 
Men det är svårt att gå i mörkret när sikten skyms av tårar..

Kan du snälla hålla min hand en liten stund.. Jag Saknar Dig..

Sov gott. Puss o Kram

måndag 15 oktober 2018

Virrigt o Behövligt...

Mäh...  Jaha.  Ehhh... 
JaNej...
Lite så..
Sakta börjar jag inse att Mamma kommer inte komma tillbaks.. Alls. Ever! 
Hon kommer inte kunna hjälpa mig. Med NÅNTING...

JaJo.. Såna saker.. Som går att fixa fast man är en ängel.  Det kan hon såklart göra.  Å gör. Men resten.  .  .  .  .  .  .  .  .
Vem ringer man?  Vem frågar man?  Å måste jag komma ihåg alla dessa vuxengrejer nu??

Har sett att jag,  som vanligt,  tydligen skrämmer folk. När jag säger att Mamma är Död.
Men...  Hon är ju det? 
Hon är SkitMycketJätteDödast..
Å det suger ....
Hur mycket vi än inte pratar om det el säger det högt så är hon iaf.... Död.. Bortgången. Avliden.

Så jag får skratta. Jag får ha kul. Jag får kramas. Eller förälska mig. Eller gråta.. Saknaden finns där som ett stort moln..  Jag har bestämt mig för att det molnet ska alltid ha en glittrig kant i regnbågens alla färger. För så hade Mamma sagt att det sku va. 

Så möt mig.... Ärligt. Så kam vi gråta. Skratta o minnas.

Hon sitter på sitt fina moln o ler. Guidar mig i det hon kan o försöker svara på de frågor jag har. 💚
Så snart ska jag säga Hej Då.. Till min Mamma... 
Säger Vi ses Igen o vågar fortsätta förälska mig i det fantastiska liv jag byggt upp. Har detta lärt mig nånting så är det dels att tydligt se vilka, som bryr sig ärligt o vilka som gör det när de kan tjäna nåt på det... 
Å att Livet är NuNu! Morgondagen är Aldrig given. Så att leva här o nu blev ännu viktigare. ❤
Säga t mina Barn att Jag Älskar Dem.
Visa Kärlek o Omtanke t mina nära 💛

Ett otroligt virrigt inlägg tror jag... Men det va precis vad jag behövde få ur mig.
Så Tack för att Du är Du.
Å för att Du är här 💜💜

Puss o Kram
😘

torsdag 27 september 2018

Den vackraste ...

Mamma....
Idag har jag lämnat iväg klänningen som du ska ha på dig... Jag vet att Gud kommer bli avis. 
Jag valde den vackraste, den du bar på mitt bröllop.
Minns du?
Hur vi skrattade så vi kiknade när jag provade den? 
Att något som var så vackert på dig kunde se ut som ett gammalt tält på mig... 

Skratten o kärleken sitter kvar i tyget o i känslan så den passar perfekt tycker jag. 
Ser framför mig hur du dansar runt o alla där på andra sidan ler o känner din värme o hör våra skratt.

Jag är glad att jag enligt vissa har tomtar på loftet, en annan verklighet,  är annorlunda,  häxa eller vad man nu vill kalla det.. 
Ärlig o Sann känns som en bra beskrivning.
Tack vare det,  o tack vare att Du,  min Mamma,  aldrig talade om för mig att min värld va fel,  eller konstig,  eller att jag skulle vara tyst o rätta in mig i ledet.. Tack vare det är jag Trygg. För Du är här,  vakar o lyssnar.  Visar vägen o lämnar hälsningar.

Imorn ska jag t kyrkogården o välja plats till dig.. 
Hur ska man välja sånt? 
Jag tror jag väljer nåt som är lätt o ta sig till..  En dag med rullstol...
Å så nära som möjligt t gravstenen "Tyst" .  Den symboliserar min Farmor.. Så jag har henne nära å.  Hon hette Hilja.. Då kan ni två hålla stenkoll på AwesomeÅsen o mina upptåg.

Sätter mig igen i mitt hörn av världen..  Blundar o följer regnbågen.  Ser fram emot att Du snart kan dansa där på andra sidan.  I den vackraste av Klänningar..  Full av Skratt o Kärlek.  ❤

💔 Hej Mamma...

Är det höst i himlen?  Finns det äpplen där, så du kan göra äppelmos t alla?
Har du bjudit Gud på din Tuttpannkaka? 

Här blev det liksom en mörk höst. Försöker ta in ljuset o njuta av solen,  men förbannar den i tysthet... Hur faan kan den fortsätta gå upp varenda dag när inte du får göra det..

Jag har tusen o åter tusen frågor. Jag har messat dig...
Det lustiga är att frågorna är inte, stora världsproblemlösare el så.  De är mer Vem faan ska, sy i mina dragkedjor?  Vem ska stoppa mina strumpor? Å vem ska jag ordbajsa på när livet är, sådär pissigt som nu?
Det är ju Dig jag ska prata med... Så...
Jag sätter mig här.  I mitt hörn av världen. Mitt i det Paradis som jag skapat o som du älskade lika mycket som jag.
Jag sätter mig här..  För det måste vara så att jag snart ska höra din röst igen.  Snart får jag svar på messet.  Snart kommer mer äpplen ... Snart... Väl? 

Jag fattar.. Du dog.  Faktiskt TokDog. Det fattar jag.  Men...

Allt som vi pratade om, alla planer du hade, alla drömmar vi delade. De kan jag inte göra själv.  Ensam.
Så jag tänker att när du fått bjuda  Gud på Tuttpannkaka m hemgjord äppelmos o fått ställa in dig i din nya roll.  Mamma,  mormor osv men m vingar.. Så kommer du tillbaka väl? 
Så vi kan göra färdigt.

Satte på mig halsbandet nu...  "Änglavakt". Blev ju plötsligt lite väl passande. Men skönt o veta.. Du finns här..  Men ....

Jag vet inte hur man gör utan Mamma ju. 
Så jag sätter mig här.... Å väntar på att känna dina vingslag mot min kind..